lördag 21 januari 2017

jag har tid och solen är med mig.



Det händer så himla mycket positivt i mitt liv just nu, svinmycket energi kommer blåsande från både här och där och jag längtar väntar och försöker vara i stunden när jag ska.
 här. 
det är svårt men 
det går bättre och bättre.
jag kämpar med mitt sockerbegär, och skulle egentligen vilja skriva mer om det på ställen som insta mest för att berömma och borsta mig själv men jag känner bara att jag skäms, 
för att jag alltid hållt på och alltid kommer att hålla på typ. 
så jag låter bli. 
kampen för en bättre hälsa går iallafall också framåt och det känns på kroppen redan efter två veckor och det peppar mig jättemycket verkligen. 
jag är glad för det, 
för det är banne mig en kamp varenda jäkla dag och jag tänker på dom som är alkoholberoende, eller hooked på knark och skit….
alltså vilket helvete dom går igenom….
vilka krafter som rör sig i kroppen.

nåväl, allting är mycket lättare och bättre och jag mår fint blablabla, men…
det är så mycket som fortfarande inte funkar i min kropp sedan utmattningen som hade sin kulmen för dryga två år sen. 
det klickar liksom inte, lirar inte jämt och det är så fruktansvärt frustrerande….
när ska jag hitta tillbaka? finns det inget tillbaka?
ska jag aldrig bli smart igen? snabbtänkt? rolig? social och glad?
det är så mycket som är borta.
jag saknar mig.
det gör jag.

men jag lyfter blicken lite och lunkar vidare.
jag ser en vacker sol i horisonten
det är dit jag ska

jag har tid.


6 kommentarer:

  1. Om det är någon tröst så skäms jag också, för jag har också alltid hållt på och kommer alltid hålla på. Men jag försöker vägra skämmas. Jag ger inte upp - det låter så mycket bättre i öronen. Vissa dagar funkar det tankesättet, andra inte. Och eller hur: de som dricker eller drogar - fy satan vilken kamp de för. Varenda dag. All heder åt dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska inte heller skämmas. Det ska jag inte. För jag är precis som du, en jäkla fighter. Jag tror att jag hade gett upp vad det än var, om jag hade försökt så här många gånger och inte lyckats…men nu gäller det ju mig. Jag. Det viktigaste i livet för att få allt annat att funka. (klyschigt ggr 3580 men ändå sant) så då får det vara värt att köra på. Igen och igen. och jag är laddad den här gången, mer laddad än jag var innan. och jag har mer pepp runt omkring mig. Bra människor och sådär. som du tillexempel, fast vi inte ses IRL just nu. Men ändå. Så bra! KRAM och tack!

      Radera
  2. Heja dig! Och vet du; din humor lyser igenom även om du inte tror det. You go! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack Marika! Det känns som om jag dagligen famlar efter mitt språk, och jag kan absolut inte se det som du skriver att humorn lyser igenom. Därför blev jag så EXTRA GLAD för din kommentar.l Shit som den lyfte mig! TACK

      Radera
  3. Svar
    1. Du kan va hjärta! Stor kram, och tack för all pepp som du alltid ger, oavsett. du är fin! Hjärta hjärta.

      Radera