onsdag 3 september 2014

skaka ketchupen varsamt uppåner...

det är ketchupflaskan igen, med den där söta tjocka krämiga sörjan som bara jäser och jäser och inget kommer ut,nej inte det minsta och inuti bubblar det sakta sakta, och mer luft mer vätska och flaskan tänjs till bristningsgränsen och så plötsligt blir trycket för stort så att ett ord droppar ut och följs av ett till och ett till och till en början så går det så sakta att klockorna stannar, men så börjar det få fart och snart snart ligger det en blaffa där på tallriken, tänk er det, och att bloggen är tallriken och strax kommer blaffan bara...
För här är det husvagnsweekend som kan varit bland det mysigaste vi nånsin gjort som familj och vi bodde på finfin camping och badade äventyrsbad och på eftermiddagen så regnade det så sövande på rutorna till vårt lilla krypin och vi låg där inne huller om buller bland kaksmulor och ipads och bara var tillsammans på litet utrymme och jag är så glad, så oändligt glad över att vi köpte den där gamla bruna cabbyn så varje morgon när jag ser den på garageuppfarten så ler jag snett under lugg och längtar tills nästa gång... och sen var det plötsligt galapremiär med röda mattan, och eftersom att jag jobbar med kända människor så hamnade jag där för första gången i mitt gamla liv, och fick gå den där "walkoffame"väggen med triljoner fotografer som ropar och hojtar och man fick le le le så det kändes som om läpparna hade trätts över öronen när vi var färdiga och vet ni exakt hur många foton som tas under de där fem minuterna, och jag var så golvad av hela upplevelsen att min chef fick baxa mig därifrån med ett stånkande om att "jag kanske borde ha förvarnat dig" i mungipan, och sen var det en gala till 24 timmar senare och efter det vabb som en stor knytnäve i magen om att du ska minsann inte tro att du är något och så lite trädgårdsarbete på det, en underbar terapitimme med en av de finaste terapeuterna jag mött, och sen vabb igen med jobb samtidigt och en oro större än livet själv för en trivial sak och ni vet när det hänger över en och man inte ens ser de där jävla snåren för all skog och så plötsligt släppte det och gula vetefält öppnar sig, och man springer ut och ska precis ta ett Laura Ingalls - hopp, men snubblar redan innan och så var man tillbaka på noll igen. och under den här tiden kan det hända att jag rökt en miljon cigaretter och ätit tolv kilo choklad ungefär och allt allt ligger kvar i min stackars kropp som kämpar och kämpar och så ser jag plötsligt att datumet för tjurruset är den 5 oktober och inte den 31 oktober som jag hade trott och jag inser att jag har en månad på mig istället för två att gå ner tjugo kilo, träna upp mig till att springa en mil i hopplös terräng på under timmen och sluta röka, men herregud... värre saker har väl hänt tänker jag och trycker i mig en chokladkaka till medan jag letar efter balansen.
jag vet ju att jag la den här nånstans...

fredag 15 augusti 2014

ett beslut mitt i livet. vi tog det idag.

det har hänt något stort i mitt liv som jag vill sätta ord på men jag vet inte hur.
nåt som jag funderar på så himla mycket och egentligen inte vet något om 
så rädslan knackar ju på och vill in, och jag gläntar det gör jag ju.
hur ska det bli och varför egentligen och om det är rätt eller fel och hur tokigt kan det här bli?
min man är oxå skakis, och kliar sig i håret som ramlar av
för att i nästa stund skratta rakt ut och jag som härmas då.
en impulshandling minst sagt, 
och mest är det bra för det kommer att ge oss mer frihet, och mer familjetid men 
det kommer kanske att göra oss gamla och inåtvända oxå.
inskränkta.
och tänk om vi blir såna som viskar elakheter om grannen på natten, skrattar i smyg bakom deras rygg fastän vi är exakt likadana bara att vi inte märkt det än...
kommer vi att bli materialistiska och noggranna eller kommer vi liksom bara att bli så himla bekväma och nästan blase´ men när man tänker efter så hade vi kanske inget val, 
utan det blir så här nu och vi får göra så gott det går.
det kommer att bli mysigt och gosigt och spännande.
det kommer att bli sjuhelvetes varmt och vi kommer att gå varann på nerverna.
vissa säger att det passar oss som handen i handsken, 
och vissa kastar huvudet bakåt i ett vrålgarv och säger att det var det sista de hade trott. 
om oss.
ska vi bli såna man skrattar åt nu?
vänkretsen, släkten, grannar.
folk vid badet, i skogen och på vägarna.

hur det än är så hade vi inget val.
vi har skaffat en husvagn.

torsdag 14 augusti 2014

att blicka bakåt

jag sitter i mörkret och läser i bloggen om livet för för fyra år sen, om hur lite jag fick sova och hur jobbigt det var att renovera. jag läser om sorgen över min mormor som dött och jag läser mellan raderna att jag inte hade en aning hur ont det skulle komma att göra sen, när mamma lämnade ett år senare.
och förresten så var hon här igen häromdagen, på natten smög hon sig in i drömmen och hela dagen efter så var jag så full av längt att det sved i kroppen...
Igår var jag på galej med fina vänner och idag har jag suttit vid köksbordet och jobbat mig blå, för ni vet att jag har den fördelen att få jobba hemma ibland och vissa säger att det minsann inte blir mycket gjort då inte, men jag vill tro att det är precis tvärtom, och att jag har tillgång till raketer härhemma på nåt sätt som gör att jag gasar extra över diken och vägklossar.
imorgon är det fredag fast jag var säker på att det nyss var måndag och det luktar höst i luften.
jag längtar dit, fast det får man nog inte säga högt så då skriver jag det bara, som om ingenting har hänt.



torsdag 7 augusti 2014

dagens tips från fröken.


alltså jag hade ganska kort semester i år, och såklart känns den ju mini som för de flesta, när den väl är över, oavsett hur lång den varit...men om man då är som jag som kanske knäpper tjugo bilder om dagen så har jag bästa tipset och det är att kolla igenom dem alla när det känns trögt för hujeda mig så mycket roligt man haft, och jaja tungt oxå för semestern har sannerligen inte bara varit en dans på rosor, men det är oftast på rosen man tagit bilden så att säga, eller det beror ju på men jag fotar oftast inte mig själv när jag fulgråter i köket för att jag saknar, är arg, förbannad, pmsig, skäms, eller ledsen, nej då brukar jag ligga lite lågt med det där för att vara sjusst mot mig själv för det har jag hört är på tapeten just 2014. Om du nu skulle vara fröken tvärtemot så är kanske inte mitt förslag det allra bästa rådet att följa, men annars... 
gå loss fullkomligt, ös på bara.
Och har du bråttom så scrolla...
det brukar kännas coolt och modernt.

onsdag 6 augusti 2014

om att skrika rakt ut.

Fuck it jävla "unna sig" skriker jag över västerortshöjden så att det skallrar i trädtopparna!
och fuck you to förbaskade värmebölja för nu räcker det banne mig, jag står inte ut längre!
jag har ju gjort som de flesta andra och liksom gottat mig lite extra den här sommaren, det har slunkit ner vin och chokladkakor till höger o vänster bara för att jag är värd det och jag unnar mig och hallelulja så härligt allting är, men någongång tar allting slut och för mig var det dags i måndags i samband med jobbstarten.
bättre rutiner, bättre mat, inget gotte och inget vin i veckorna och därmed basta, vilket resulterade i att jag kl 17 i måndags fick huvudvärken ala carte och kroknade fullkomligt på soffan så tack o adjöss med den dagen. och igår redan kl 14 så slog den till igen och som tur var har vi en gosig soffa på jobbet så pang ner i den med vatten och huvudpiller, och en timme senare kan man tänka att det gått över men nehejdu så med stapplande steg och spypåse i näven traskade jag till tunnelbanan för en alldeles ofantastisk resa hemåt, innan jag kunde lägga mig i sängen med korsdrag. och där låg jag. 
i tretton timmar. 
klockan fyra imorse var huvudvärken borta som först och nu mår jag okej, men känner hur den ligger där på lur och bara längtar efter att få gasa fram, över och in och runt hela mig, och jo jag dricker sjukt mycket vatten så det är inte problemet.
problemet är värmen i liten skala men sockret rakt av, för det talar kroppen om alldeles uppenbart genom att längta, drömma och nästan känna smaken av en kall cola, en chokladbit, fett, socker vad som helst och jag ligger där med blixtrar framför ögonen men kan ändå tänka mig en bit choklad liksom...
så tydligt är det.
och så himla himla äckligt.
så nu skriver jag det här.
för att inte glömma bort till nästa sommar eller ledighet.
måtta min vän. 
måtta.
jag går ut på trappen och skriker igen.
MÅTTA för helvete!

torsdag 31 juli 2014

Att behöva någon.

Längst ut på Gotland står vi i en lada och lyssnar på Sarah Dawn Finer. Hennes röst fyller hela himlen utanför och ingenting är som det ska men hon har en drottningsklänning på sig och är så sablarns vacker så att dåndimpen lurar bakom hörnet.  Jag står upp och jo jag bär på min åttaåring för han är så trött och kramig så jag passar på för den kommer snart, den där förhatliga tiden när han säger nej tack och vänder mig ryggen fastän han kanske egentligen inte vill. 
Nåväl.  Jag har hans armar kring min hals och hans ben kring min midja, vi är så nära så nära och Sarah sjunger om kärleken, som är min, hans, vår och det är magiskt och jag sjunger med och försöker sjunga fint för jag vill ju inte förstöra och han lägger sin varma kind i mitt nyckelben och andas tungt mot min hals. 
Plötsligt tar han sina små varma händer kring sin mun och för emot mitt öra, jag blir alldeles varm i hela kroppen när han viskar : mamma, jag behöver dig.
Du har mig. Alltid alltid svarar jag, tro inget annat. 

Jag behöver din hjälp i hayday, det fattas 4000 kronor tills vi kan köpa fiskebåten och jag vill så gärna ha den kanske redan imorgon mamma. Snälla... 

tisdag 22 juli 2014

Just nu är allting för mycket och det är helt okej.

Det är sista kvällen i de sörmländska skogarna, ja för denna gången alltså och jag sitter som vanligt med ett glas rose vid bryggan och ser ut över en spegelblank sjö. Min man säger att jag dricker för mycket vin, minst ett glas om dagen varje dag och jag vet att han har rätt men jag får inte nog helt enkelt, varken av det eller vyerna. Och tänk att de gifter sig så fint med varandra säger Ernst på axeln. Så jag njuter med öppna ögon och ryggen mot det fullständiga kaos vi har runt stugan, efter bryggbygge och båtrenovering, flytvästar och fikarester... Jag låtsas inte alls om,inte ett dyft att det kommer en dag imorgon oxå.