adjöken fröken.

Jaha. Vår nya entre.
Här var det nyckelfärdigt.
Inrett. Färdigt för inflytt...

Imorgon går flyttlasset.
in i dimman.
Men vet ni?
Det blir jättefint.
snart så.

sänd mig en tanke. eller två.
när ni tassar över era hela köksgolv,
eller tar en dusch i er fullt fungerande dusch.
eller lagar mat på en spis....

Jag har hört att byggdamm är som svininfluensan för datorer.
Så jag säger adjöken för en stund.
på återseende kära.

mycket ska man få höra innan tänderna ramlar av...eller gror...

Jag är inte mitt snyggaste just nu.
jag är medveten om det.
vissa dagar är det jobbigt. andra inte.

så är det ju just nu.
utseendet är inte ens prio 57 på hundralistan.
inte när det finns tapetklister.fog.färg.fästmassa.polish.
morotspure.majsgröt.banan.välling.kojv o pasta.hundmat.luciatåg.

Ibland blir man smärtsamt påmind. uppväckt på nåt sätt.

- Mamma. dina tänder är så fina.
stora och fina. Fin färg på dina tänder mamma.
som lökar. fint dula.(gula)

..............................................


ibland är man tydligen värsta alkismamman oxå.

Jag stack iväg med mina ungar under armen till storastorastoragigantstora coop ikväll för en powerhandling. kände mig sportig. frisk. sådär som man får för sig ibland;Jag är ju rätt fin utan smink. typ.
Jag handlar på. pratar med mina barn. svarar på tusen frågor och sjunger "en liten båt blir ofta våt"för lilltjejen hundra gånger. värsta pedagogmammamn allan. och helt fräsch. och hurtfrisk. rosig på kind. solsken i blick.

när vi passerar svängdörren ut mot parkeringen utan klämda fingrar.tappade skor.snoriga näsor eller trasiga påsar och jag börjar känna mig jävligt nöjd. sådär leila-fin ni vet. Då vrålar lillkillen:
-MAMMA!VI DLÖMDE TÖPA VIIIN. MAMMA. VI DLÖMDE VINET.
och som inte det räckte, så PEKAR ungen mot systembolaget.
som för att understryka att vi är där lika ofta som han är på dagis typ.

kändes fint. kändes sunt. Riktigt leila-rosigt.

Vad gör ho egentlien den dära Fröken?

Men vad gör den där fröken blund egentligen?


Jo, hon dricker lite vin när barnen somnat,
tittar på bonde söker fru och bölar i favoritfåtöljen
för att kärleken är så himla fin ibland.

Hon tittar på alla packlådor runt omkring henne,
hon saknar sin mamma som for hem idag
och hon undrar hur det ska gå egentligen?

Den där betonggrottan där borta,
som man inte kan gå in i utan att nysa
ska bli hennes hem på lördag.

Hennes och hennes lilla fina familj,
som hon skapat med hjälp av den där sexiga blåställs-mannen.
Som de började skapa utan att ha en aning om det för en sisådär fyra år sen.

Hon funderar över hur nåt som egentligen inte var meningen
kunde bli så förbannat fint...

Det blir bättre o bättre dag för dag

Mamman är förlåten och har förlåtit sig själv.
Lillkillen beundrar sina strumpbyxor.
Titta, det är duld mamma, säger han. (Guld)
Springer in på dagis, sliter av sina mjukisbyxor för att visa alla färger.
Så lycklig. Så nöjd.

Mormor kom igår. min mamma. Urmodern.
Hon kan hon.
lilltjejen sov hela natten. under mormors breda vingar i vardagsrummet.
medan mamman sov törnrosasömn, och vaknade med dubbelsidig öroninflammation och stålhjälm på huvudet.

nejdå.
varken det ena eller andra.
det bara kändes så.

Pappan jobbar som token. Hela huset där borta är en grotta av betong.
På lördag flyttar vi in i dimman.
Det blir bra.

Jag är glad över er där ute.
ni som läser här.
fast jag är usel på att skriva just nu.

Det blir bättre.
snart.
jag ska bara....

en skitmammas skitdag.

Det där tuffa som kallas livet fortsätter.
och vet ni, jag skäms när jag skriver det där.
För vi är friska. Vi har det bra. Vi håller på att förverkliga vår dröm.
ett eget hus. ett slott. vår borg.
vår skokartong kan man oxå säga,men det vore ju tjurigt;)

Men idag. Idag var jag ingen bra mamma. sambo. matte. vän.
Jag var skit. Och jag har jävligt svårt att handskas med det.
För jag är egentligen bra. EGENTLIGEN.

Min man bygger som ett as.
han river.snickrar.hamrar.spikar.bilar.sågar.målar.spacklar.
dygnet runt egentligen.
Han och två underbart snälla vänner, och en bror jobbar järnet.jämt.
Jag är hemma. med två barn. en hund.
tvättmaskin.diskmaskin.
matlagning och markservice till dem i den mån jag kan.
städning.
flyttpackning.
och en långt gången sömnbrist.
Mina reserver tog liksom slut veckan innan vi började.
och det känns så jävla orättvist.
Jag vill fan göra ett bra jobb.

Men när lillkillen säger mamma minst tre gånger per minut FYRA TIMMAR i sträck efter cirka 20 sömnbristnätter, hunden vill ha mat,leka,gå ut och gå in och lilltjejen är ledsen på grund av fem-månaders vaccinet så gråter fröken blund.
När dessutom den där förbannade mobiltelefonen måste lämnas in på lagning IGEN för tredje gången i rad de två sista månaderna för att några puckade mobilreparatörer inte gör sitt jobb, och fucking jävla comhem slutar fungera för 438 ggn, så fröken blund står utan kommunikation med omvärlden....då ballar fröken ur.
Snäser åt sin fina treåring.Skäller på sin byggdammströtta man. Föser undan den snälla hunden med usel andedräkt och låter den lilla bebisen hänga o slänga på armen.
och så kommer den där fula martyren smygande runt knuten...

Och hunden och mannen och bebisen lider inte nämnvärt.
Men min lilla treåring.
Gjorde jag honom illa idag när jag bad honom att vara tyst för att mamma bara inte orkade prata? Fan. Jag sa det ju snällt. Men jag var så jävla irriterad.
Så trött. och så uppgiven.

Och han då.
Han ville ju bara veta vilken väg vi gick på. vilket väder det var. vad is var. varför det var blött på marken. varför mamma snöt sig. varför lilltjejen sov. varför lilltjejen var vaken. varför gräset knappt är grönt längre. varför hunden skällde. varför hunden bajsade. varför bilen var gul. varför bilen lät. varför bilen var tyst.

Jag älskar honom så att det gör ont.

det där livet, som det är...

det är mycket som händer nu.
alldeles för mycket för fröken blunds själ.
men hon hänger i en lian, som gungar fram å tillbaks...ibland ropar hon tjolahopp för det känns lite bättre, ibland svänger det lite åt fel håll och hon barkar rätt in i en kvistig trädstam...då snyftar hon tyst. den där fröken.
men hon tänker oxå. varje dag. på roliga inlägg hon vill skriva. tråkiga inlägg oxå. och faktiskt såna som gör lite ont.
det är mycket som vill ut, när det är mycket som kommer in, ni vet.
men fröken blund hänger i lianen en stund, packar en kaffekopp här, och svänger vidare till klädeshögen för en omaka socka...
det är flytten...den tar tid.
försöker stanna övriga livet en stund, men det ger motsatt effekt.

någon lämnade oss inatt.
och någon är på väg att födas.
det är ju fan livet, men man vänjer sig väl aldrig riktigt?

Borta förbaskat bra, men ändå hemma bäst.

Nu är jag där igen...
ni vet när det bubblar inom en,ord som vill komma fram, saker som ska berättas, vill berättas måste berättas...och det blir liksom stopp...
Jag vill berätta om min fredagskväll. som gjorde mig några år yngre igen. som lyfte mig en bit över ytan. som gjorde mig galet förälskad i min man. som lät mig längta efter honom. Om den sagolika maten. och att prata till punkt med kär vän.
Jag vill berätta om vad som händer i de sörmlänska skogarna. hur vacker himlen är ute på landet klockan tolv på natten. Hur mäktigt det är, och att man inte får se det i stockholm. man glömmer liksom bort. om sorgen. om kärleken som finns där. alla minnen. all smärta. och det där lilla livet.
Jag vill berätta om att min familj har fått en vacker förfrågan. en stor värdslig fråga. som kräver eftertanke.
Jag vill berätta att lilltjejen har fått sin första tand. att jag nästan började gråta för att det var så stort. och att jag är så förbaskat glad för att det känns stort. fast hon är andra barnet.
Jag vill berätta lite om lillkillen. att han haft så ont i magen. att han växer så mycket. att han pratar så fint om saker och ting.

Sen, ni vet...ska vi ju flytta. och allt vad det innebär. jag är lite rädd för alla pengar. alla kostnader.renoveringen. tid. vår tid.
men jag blundar. och hoppar jämfota, hand i hand med min man.
Sen är jag all hooked up med det här med virkning...så jag undrar om jag ska starta en liten virkblogg vid sidan om, eller om jag ska hålla på här och hålla på. det blir ju mycket liksom. och renoveringen som jag kommer att skriva om.
det tål att tänkas på helt enkelt.

Ikväll är det ett glas rött. några Lindts chokladisar. bara jag. nästan.
Barnen sover sött och mannen repar.
Tid för eftertanke alltså.