jag är inte redo.

det är söndag och en av katterna har slagit sig ner i slasken där han moloket berättar med hela sitt kroppspråk att det är över nu, lovet är slut och nu blir det andra bullar på torpet.

sovmornar är ett minne blott och hur blir det egentligen med de långa frukostarna då människorna frikostigt delade med sig av både kärlek, klappar och små matbitar?

Är det slut med äggrörerester? varm mjölk? köttbullemackor?

ska det bara försvinna och vi ska låtsas som om ingenting hänt...

vi har ju ändå rutin på det nu!

det måste finnas en lösning, 

jag är inte redo

jag är inte redo alls...