att vandra ensam i visby

det där med att sakta tassa fram i sagostaden. 

som från en knut till den andra kunde vara alldeles knäpptyst för att runt nästa sannerligen blåsa huvudet av en. 

men stan är full av magi där innanför murarna och en annan dag ska jag bo där vet ni vad. 

kanske när jag blivit gammal och rik som ett troll, kanske det.

jag ska traska runt i fotriktiga skor och smygkika genom fönstren hos folk och fä, 

lite ogenerad ska jag allt vara och låtsas att jag virrat bort mig om någon kommer på mig.

sen ska jag prata med människor och verkligen lyssna på vad de har att säga tillbaka så länge jag har hörseln i behåll.

nåväl, än så länge nöjer jag mig med att bara gå runt där, och idag bestämde jag mig för att det ska upp på min todo-list för 2017. 

Vandra ensam i Visby. 

förbaskat fint om du undrar.

även i storm.