tisdag 7 mars 2017

Vi tar två nätter på en dag tack.

Men herregud hur dagarna rusar fram och nätterna är obefintliga på nåt sätt.
Jag svär på heder att jag knappt hann lägga ner huvudet på kudden fören jag var tvungen att resa mig igen, och det borde inte räknas som rimligt på något plan.
Jag kräver dubbla nätter på varje dag från och med nu, och på något vis är jag ganska säker på att jag har ett gäng folks med mig på kravet, eller vad?
I alla fall så började min morgon som den svåraste av ADD-mornar, med parering, curling, en dos stränghet, och vallande. Klappande, pushande, mutande och hejjarop för att så fort ungen gått utanför dörren falla ihop i en våt pöl av  gråt och snöslask innanför.
Där och då känner jag på riktigt att nu går det inte längre, jag klarar inte det här.
Jag tar honom ur skolan, och flyttar långt åt helvete bort från alla skolor så att vi måste ha hemundervisning som jag tar hand om själv och sen var det inget mer med det. Det är så det får bli, och endast på grund av det skrapar jag upp mig från snöslasket och hasar till jobbet
med rödsnuten näsa och tomma ögon.

Två timmar in på arbetsdagen får jag ett samtal från läraren
som jag hör skrattar innan jag fått upp luren till örat, och jag förstår att det gick bra, allt har gått bra och min pojke ropar att han är glad igen.
Det där som vi preppat för i flera månader och närmat oss sakta sakta men inte ända fram.
Det där som fått oss att snubbla på målsnöret om och om igen, men den här gången, på tredje gången gillt så sprängde han snöret i bitar med sitt stolta starka och väldigt lilla tioåringsbröst och nu vill han inte göra något annat någonsin för så kul var det minsann. Såklart.
Och kvar sitter mamman på sitt kontor.
Skrattgråtande snyter hon sig i näven och borstar av sig
jublar och lovar semlor, hemmakväll och pokemonjakt innan samtalet avslutas
och hon sakta sakta sjunker ner på snöslasket igen.
Ni vet att hon reser sig igen.
Ni vet.
och hon vet.
Hon måste bara vila en stund.
 och drömma om dubbla nätter på varje dag.

7 kommentarer:

  1. Kärlek på det bara! Heja er!

    SvaraRadera
  2. Njut. Tänk inte framåt eller bakåt. Var bara här och nu och känn glädjen. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh det är svårt det där, att inte gå händelserna i förväg…eller tänka för mycket på det som varit. så himla svårt. KRAM

      Radera
  3. Åh, säger som damerna här ovan, stanna i stunden och njut. Tids nog kommer annat. Alltid fira segrar, det är min melodi! kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, men så är det ju verkligen! och vi firade…men det är bara det att kraften liksom tar slut…det är så mkt uppåner och en slits mellan det, och det gör ont och det tar slut och fylls på…ibland upplever jag det verkligen som om jag bara ligger där och flämtar medan alla andra firar…och det kanske är så det måste få vara lite. Kram

      Radera