Jag sitter på tunnelbanan med hål på strumpbyxorna och oputsade vinterkängor med saltränder på tårna och känner mig ful och lite lycklig.
Hans börjar bli säker i kollektivtrafiken och kliver inte alltid mellan vagnen o perrongen när det är dags att kliva på tåget och det känns tryggt nu. Jag funderar ut berättelser om mina medressenärer och den ena är mer osannolik än den andra och jag är inte alltid snäll och lite lagon dömande men så länge jag inte ställer mig upp och skriker :jag tror att du ska spela in en porrfilm på morgonkvisten!!!så tänker jag att jag kommer undan med det.
Annars har jag så mycket att berätta så jag blir stum och vet varken ut eller in.
Jag väntar tills allt har lagt sig lite det är väl det jag gör.
Lillkillen är sjuk igen och alfahannen lämnar landet imorgon för en hel veckas jobb och det blir tungt det blir det men eftersom att pulsen slår i takt med klockan så känner jag att det ändå kommer att ordna sig.
Det gör ju oftast det.
Till slut ibland.
2 kommentarer:
Kära fröken blund! det ska du veta att du har medsysytrar i landet. och särskilt här en : nej jag skojar bara lite, jag känner igen mig så mycket i det du skriver och jag tycker du ska ha galet kul och inte bekymra dig så mmycket för resten..
nu måste jag hämta liten x
kramar Lycke
Ha ha ha, du är ju för skön. Det där med fantasi är nyttigt...tror jag, hoppas jag. P_rrfilm, ha ha ha! När jag fantiserar för vilt om andra medmänniskor/resenärer eller dyl,är jag rädd att det skall sitta nåt helium =heligt medium, som kan läsa tankar nån stans i närheten av mig:)
Skicka en kommentar