Det brinner i knutarna och jag andas stötvis och så pruttar jag högt när jag hostar men det har ju ingen dött av tänker jag och ler bakom röda kinder. Nu packar familjen in mamman i bilen för en tur till sörmlänska skogen. HAN har ju äntligen äntligen flyttat men jag vågar inte riktigt ropa hej, men iallafall så är jag lite glad redan nu det är jag faktiskt. Nu ska vi städa och bygga o packa, feja och trixa...försöka skapa en oas till älskade familjen, den oas som dom verkligen är värda, som dom behöver för att orka. Och pappan morfarn o ensamheten ska få julfint med stjärnor och gardiner och kanske lite knäck. Det är mycket nu, och ansvaret är mitt, att ta hand om mig själv mellan fix o trix. Vi får väl se, vi får väl se.
Fina Hans får besök idag klockan 16 och jag beräknar vara alldeles upp över öronen kär kl 16,01.
Trevlig helg kära!
Det bästa som hänt mig
35 minuter sedan
5 kommentarer:
Oj, allt på en gång. Jag ropar hej för att han har flyttat. Och för att det ska bli julfint med stjärnor och allt till alla. MEN. Glöm inte bort att ni är flera. Du behöver och ska inte göra allt! Säger jag bestämt och längtar efter en bild på Hans! Puss och ha en underbar helg!
sjukt spännande....lille Hans :) och jag håller tummarna för allt bra. kram
Oh... jag blir varm i hjärtat när jag kikar in och läser ikapp... inte över lunginflammation men åt att vissa kommer och viss går...
Jag tänker på dig oftare än jag läser och kommenterar... och nu passar jag på att önska en riktigt fin jul med en stor varm cyberkram.
KRAM
Oh, jag blir så glad att HAN har flyttat! Och glöm inte dig själv mitt i allt annat!
annika: Ja fy tusan High five på den, att han är ute ur huset! Och här kommer han Annika, idag får du se Hasse :) Stor kram till dig!
pippilotta: Tack finaste Kollijox, du är bra du! Kram!
millandante: Tack detsamma kära du! Lunginflammationen hade jag kunnat hoppa, men kanske hade den någon slags funktion trots allt, jag var ju tvungen att stanna upp. och då hittade jag ju Hans :)
Fru Hansson: Jaaaa! Du skulle bara veta vilka turer det varit, phu...jag kan inte fatta att det är sant, att han flyttat nu. det är nog det bästa som hänt, sen mina barn föddes :) Underbart! Varm kram!
Skicka en kommentar