När Du Är Hos Mig.

Det är inga dörrar som gnisslar, inget knak i parketten.

Inget vindrag och ingen ståpäls på armarna.

Ingen ilning genom kroppen, ingen vit skugga och inget sken.

När du är hos mig.

då känns det som ingenting och ändå det starkaste jag upplevt.

Det är som om räkneverket går ner på noll, alla känslor stillas och tankarna lyfts bort.

Och det tar alltid en stund innan jag hinner tänka och jag tänker alltid exakt samma mening.

Du är här nu. Du är här nu.

Ingenting.

och där är du en stund och kanske inom eller snett bakom, jag bryr mig aldrig om att undra.

jag bara står. stilla om jag kan eller så fortsätter jag röra i såsen eller klä av barnen blöta ytterkläder.

Det är så jävla omagiskt och ändå alldeles självklart att det är du.

och jag förstår nu att du inte kommer när jag vill när jag ber och när jag tror att jag behöver det.

Du visar mig. tydligare än du någonsin gjort.

att jag klarar det här själv.

det är det jag gör. hela tiden.

kanske är det tio gånger nu och det är fint att du kommer.

Det är inte för sällan men ibland försöker jag tvinga fram dig.

ändå.

som om jag tror att jag kanske ändå styr det här själv.

Ibland försöker jag göra det.

Försöker stanna känslorna, stoppa tankarna och stilla mig.

Försöker tänka:

Du är här nu.

det lyckas aldrig.

du är välkommen när du vill.

när du vill...

för alltid.